Utgrävningar


Utgrävningar är ett residens där två konstnärer; Annie Johansson och Andreas Engman, är inbjudna att arbeta med en arkeologisk utgrävning i en Småländsk ladugård. I samband med att de finner intressanta objekt i ladugården sker ett parallellt arbete då vi tar reda på vad dessa objekt varit till för och vad de heter. Det finns ett bortglömt vokabulär kring de ting som varit vanligt förekommande

i ett jord- och skogsbrukssammanhang.

Konstnärerna jobbar därefter vidare på egen hand med utvalda fynd, ett arbete som kommer att resultera i en utställning i Kulturvagnen.

Annie Johansson


Annie Johansson växte upp i en liten by i skogen och försvinner gärna in i det textila hantverkets långsamma görande. Ett material och hantverk som intresserar henne utifrån dess djupt rotade relation till kropp och kroppslighet. I sitt arbete plockar hon ofta inspiration ur ämnen som privat och allmän åtrå, kroppens fenomenologi, nymaterialism, mysticism och människans relation till naturen. Med textilens språklighet skapar Annie skulpturer genom vilka hon undersöker det fysiska förhållande som våra kroppar förhandlar med föremål, rumslighet och material, på senare tid mer specifikt våra sensuella och ibland sexuella relationer till textila objekt. I hennes rumsliga installationer vill hon ofta premiera den kroppsliga förståelsen, framför det cerebrala, i mötet med hennes arbete.


https://anniejohansson.com/

Andreas Engman


I mitt konstnärsskap är jag intresserad av att analysera maktstrukturer, de knutna till institutioner men också de i samhället i stort. Jag använder mig av ofta av text, ljud, installationer och performativa konstnärliga praktiker för att undersöka hur utvidgade perspektiv av institutionell kritik kan skapas genom att explicit använda affektiva tillvägagångssätt. Två spår jag har arbetat med under de senaste åren är intensifieringen av nyfascistiska strömningar som formar dagens politiska landskap och hur konsten kan skapa ett motstånd i dessa sammanhang, samt mat och ätandets roll i samtida och historiskt kolonialt maktutövande. 


https://andreasengman.se/

Annie Johansson ”Tunt Mörker”, 2017, foto: Øystein Thorvaldsen

Andreas Engman: Bild från performancen ”Dicks Revisited” från 2016, foto: Johanna Wallin.

Vi ställde några frågor inför residenset som Annie och Andreas har svarat på.

Annies svar.


Hur känns det att lämna sin vanliga ateljé för att arbeta på en ny plats?

Det ska bli spännande att få gräva där vi står, bokstavligt talat, och låta platsen bli vårt arbetsmaterial; det är den stora skillnaden mellan Andreas och min ateljé och denna plats i Ugnanäs. Dessutom kommer vi inte ha alla våra grejer som vi brukar ha runtomkring oss i ateljén. På andra residens jag har varit på runtomkring i norden har det varit det mest givande; att lämna sin vanliga ateljé och tvingas göra ett urval av material, böcker och verktyg.


Vad har du för tankar om glesbygden? 

Jag är uppvuxen i glesbygden där mina föräldrar bor kvar. Med åren jag bott i staden märker jag hur jag tenderar att bli den där som har romantiserade tankar om landsbygden; en semesterplats där allt ska bevaras precis så som det alltid har varit. Egentligen brinner jag för glesbygdens framtid och längtar efter att få leva i den igen. Jag föreställer mig att i glesbygden är det enklare att synas och känna sig delaktig i det lilla samhället. Det tror jag skulle kännas meningsfullt.


Har du någon speciell relation till en ladugård? Själva ordet eller byggnaden i sig. 

För mig är ladugården en plats för alla barndomsminnen. Där kunde en leka i hemlighet trodde en. Liksom gömma sig från omvärlden och inreda egna rum av gamla möbler och mojänger. Klättra upp för stegen och kolla ned i ladugården, höra svalorna flyga in och ut. Klättra upp till logen som inte hade nån bro, det enda platsen i ladugården som just därför inte var fylld av grejer; som en stor sal. Sitta på vedhögen och ta en sockerdricka med pappa. 

Andreas svar.


Hur känns det att lämna sin vanliga ateljé för att arbeta på en ny plats?

Det känns spännande och roligt! Jag brukar ofta arbeta kontextspecifikt i min praktik och ateljén brukar ofta vara sekundär så jag ser jättemycket fram emot att få möta en ny plats. Samtidigt har jag precis flyttat in i en ny lokal tillsammans med Annie. Vi vill använda den som ateljé samt en publik platform för samtidskonst och jag älskar verkligen att arbeta där. I det här projektet kommer vi att pendla mellan att vara på ”ute på fältet” och att arbeta hemma i ateljén, så förhoppningsvis kommer processen erbjuda det bästa av två världar.


Har du någon erfarenhet av arkeologi och på vilket sätt?

2016 var jag med i ett projekt som undersökte skärningspunkterna mellan arkeologiska metoder och konstnärliga praktiker, arbetet hade sin utgångspunkt i utgrävningen av staden Nya Lödöse som en gång var belägen i Gamlestan i Göteborg. I det projektet var jag specifikt intresserad av vilka roller politik, fiktion och normer spelar i arkeologiska processer, i synnerhet när det handlar om att identifiera och klassificera okända föremål. Detta är något jag vill fortsätta att undersöka och det skall bli spännande att se vilken form det tar i den här specifika kontexten så här 5 år senare.


Vad har du för tankar om glesbygden?

Oj, det är en stor fråga…var skall jag börja? Det första jag kommer att tänka på är de problematiska maktrelationerna mellan konstruktionen av centrum och periferi som historiskt och än idag fortsätter att skapa olika grader av våld och lidande världen över. Vi har sett och ser ständigt äga rum runt omkring oss genom historisk och samtida kolonialism, vi ser det inrikespolitiskt i Sverige, vi ser det kulturpolitiskt i prioriteringar mellan stad och landsbygd, vi ser det i representationen av förorten vis-a-vis innerstaden i dagens medielandskap…and the list goes on and on and on!


Kan du se något släktskap mellan ditt egna konstnärskap och arkeologi?

Jag har svårt att se det på ett konkret plan men indirekt har jag i arbeten använt arkeologi lite som en metafor när jag till exempel har tittat tillbaka och "grävt” i min familjs historia t.e.x när det gäller matkultur och köket som specifik plats för konstruktionen av könsroller. Jag inspireras av författare som Naima Chahboun, Ida Börjel och Gloria Gervitz, för att nämna några, som genom sina texter nästan arbetar arkeologiskt med språkets relation till historia och likt antika skärvor i en museimonter presenterar orden en uppbruten och fragmentarisk blick av något förflutet.



Utgrävningar sker med stöd av Region Kronoberg, Kulturrådet, Ideell Kulturallians och i samarbete med Ljuders hembygdsförening.